Kan dans påverka våra emotioner och därmed öka vår kreativitet?

Uppdaterad. Den 17 respektive 26 april gjorde jag två framträdanden under Vetenskapsfestivalen i Göteborg. Först testade jag barns kreativitet, sedan gjorde jag ett framträdande tillsammans med proffsdansare från GöteborgOperan. I båda fallen handlade det om associationen mellan emotioner och de kognitiva objekt som är utgångspunkten för en kreativ process. Den övergripande hypotesen var att dans kan påverka dessa emotioner som i sin tur påverkar samma individs kognitiva flexibilitet. I det första testet jämförde jag barn som suttit stilla under två lektioner (N=63) med barn som hade dansat ca 25 minuter till musik (N=56). Resultatet visade att under fem minuter producerade de stillasittande eleverna i genomsnitt 1,55 nya koncept utifrån två förutbestämnda kunskapsobjekt (J och D), medan motsvarade siffra för de som först dansat var 2,43. Alltså: en betydande skillnad. Tillsammans med dansarna från GöteborgOperan genomfördes så en illustration av sex grundemotioner och ett sätt att med kroppen forma kognitiva objektiv.

Undvika "the amygdala hijack" vid inlärning

Inlärning blir alltmer en fråga om att förstå vad som pågår i vår hjärna - vi rör oss från att ensidigt arbeta med det som varit traditionell pedagogik till att integrera social neurovetenskap; 1980 - talet var kognitionens årtionde, 1990 - talet var neurovetenskapens årtionde liksom att startskottet gick för den sociala neurovetenskapen. Under 2000 - talet har emotioner fått en revival kan man säga. Darwins, William James och Karl Lange m fl.:s teorier återtar mark för att nu integreras med det man lärt sig de senaste trettio åren. I skolan behöver barn tidigt lära sig detta. I New York jobbar Blue school sedan sex med att integrera ett bredare spektrum av lärande, som inkluderar kunskap från den sociala neurovetenskapliga forskningen. Svenska lärare behöver lära sig mer om detta för att vässa sin pedagogiska kompetens.

Föreläsning 12 april 2012 i Uppsala: Målstyrning: nyckelkomponent för kreativ problemlösning

Det är något i luften

Jag måste notera att det hänt något med SJ sedan den förra chefen fått kicken - sur personal har blivit trevlig personal. Detta fenomen upprepar sig gång efter annan. På tåget hem från Karlstad idag stod konduktören för underhållningen och vid anslutningen till Uppsala var personalen tillmötesgående - det kändes trevligt att resa.

För några år sedan var det lite tvärtom; personalen verkade stressad och snäste ofta av när man frågade saker eller behövde hjälp. Klagade man uppåt i organisationen fick man svar från några mellanchefer som skulle på möte och inte hade tid med kunden.

Nu möter jag som sagt gång efter annan trevlig personal på tågen. Hoppas det håller i sig ...

"Det är dags att anta utmaningen. Det är tid att kräva ett samhälle som på allvar premierar kunskap"

När vi resonerar och accepterar andras åsikter, även om de avviker från våra egna: då skapar vi förutsättningar för att initiera ett kreativt (generativt eller entreprenöriellt) lärande i ett socialt perspektiv. Evolutionen har utrustat människan med en hjärna som har förutsättningar att vara kreativ, men som kräver ett adekvat arbetsklimat för att aktiveras.  Detta klimat måste skolledare och andra ledare skapa för att kicka igång den typ av lärande som en gång ledde människan från Rift Valley i Etiopien till den kunskapsnivå vi har idag.

Föräldrarelationer och lärarkompetens förklarar barns kreativt lärande

Nyckeln till ett samhälle som fungerar på ett högre plan - fritt från våld och där akademiskt tänkande möjliggör att en entreprenöriell kultur tillåts växa fram och bibehållas (tänk kreativitet) - hänger samman med främst två faktorer: (1) föräldrarelationen och (2) en skola som tar hänsyn till elevers lärandebehov och där lärare uppskattas för sin kompetens. Men vare sig barns behov eller lärares formella kompetens premieras i det svenska samhället, vilket sannolikt förklarar varför fler elever lämnar skolan utan att vara emotionellt, socialt och akademiskt rustade för en självständig framtid.

Är svenska universitet miljöer där kreativitet frodas?

Lärosätena rör sig mot en konsensuskultur, det har jag misstänkt länge. Nu skriver den Skytteanska professorn Li Bennich-Björkman om samma upplevelse på UNTs ledarskap. Med konsensus förskjuts människans förmåga att stå upp för sin individualism, vilken delvis förklarar kreativa uttryck. Lösningen ligger sannolikt i att ledningen för respektive lärosäte ägnar lite mer tid åt att decentralisera beslutsrätten beträffande vad forskarna och lärarna ska ägna sig åt. Tre forskare föreslår att man ska följa exemplet med Max Placksällskapet som är fristående från universiteten och som premierar självständighet.